Ibland blir jag så less, jag har sök att få gå omvårdnadsutb. via komvux hur länge som helst, men har inte direkt några plus på min sida. Jag har fullständigt gymnasiebetyg, även om det ryktas att jag inte har det så har jag det. Jag är inte över 25 vilket då hade varit ett plus, jag har även ingen fast tjänst innom vården som också hade varit ett plus. Nu undrar jag sist jag sökte var det 86 sökande för 12 platser och alla dem som fick platser var 55+ vad händer med oss som vill arbeta, vill studera men helt enkelt inte får?
Sen har man arbetsförmedlingen på sig så man söker en sju helvetes massa jobb men inte en jävel nappar, varför kanske för att man inte har det som krävs, utbildning.
Sen känner man inte direkt heller för att plugga i 3 år okey det har ju sina fördelar efteråt men innan de ? Man har ju fortfarande massa räkningar som ska betalas i slutet av månaden och jag anser mig inte ha råd med de. Därför hade undersköterskeutb. varit helt perfekt eftersom det bara är drygt ett år studerande.


Känner att jag blir bara mer och mer irriterad, ju mer jag tänker på hur samhället fungerar idag.


Idag har jag gjort en massa saker, varit på nå cellprovstagning, inte så motiverande roligt men de kan ju vara bra å veta om man är p¨väg att få cancer eller nå. Sen har jag målat och planterat om alla blommorna hemma. Röjt upp på balkongen så nu är det bara granriset som väntar. Nu sitter jag här med en kaffe kopp och väntar på att klockan ska närma sig två så man kan hämta vildningen, sen kommer Linnéa förbi på en kaffe skvätt !


Over and out!