Tiden går för fort...
Fick en uppenbarelse nyss när jag satt och tittade på gammla bilder från det Oliver var liten och man plötsligt inser att tiden går väldigt fort och
sen inser man att man själv bara blir äldre och äldre...
Sen börjar man tänka tillbaka på hur alltihopa började...med ett
jäkla illamående som aldrig ville ta slut och en ökad aptit,
sen kom den enorma magen som aldrig ville till att sluta växa!
Dem sista 1 ½ månaderna kvar av graviditeten fick jag äntligen börja
må bättre, tack! Passade även på att vara ledig sista månaden för att
kunna bona golvet och sånt där som man verkligen MÅSTE göra.
Så fredag den 15 september var jag beräknad, den eftermiddagen var vi på kalas och firade att Rasmus fyllde år, efter att tryckt massa tårta tyckte jag och Örjan
att det skulle vara behövligt med en prommenad. (Eftersom vi läst att motion, trappor och sex kan sätta igång en...) gick vi en ordentlig prommenad.
Hade kännt lite i kroppen under dagen så vi ringde och sa att vi inte kunde komma på My´s dop som var på lördagen.
Fick sova till och från under natten, när Örjan vaknade på morgonen hade jag börjat få ganska starka värkar, så jag gick i duschen och Örjan flög på telefonen
och ringde BB. Vi äter frrukost, fast det gick inte så bra (Örjan hade faktiskt kokat gröt..) Efter ett tag for vi till BB och fick beskedet att det bara var att fara hem igen
eftersom jag inte hade öppnat mig nått!! Så vi åkte till mamma och pappa som bor i sunderbyn, efter någon timme och enorma värkar ringde jag tillbaka och vi
skulle komma på direkten, åh ja tänkte jag äntligen!
Men ack så fel, inget hade hänt, men dom skickade mig till badet och efter 2 timmars badande och man såg i princip ut som ett russin hade saker börjat hända,
efter det att vi kom in tog det 4 timmar varav 30 minuter
från det jag hade öppnat mig helt tills lillskiten ploppade ut med 10 fingrar och 10 tår.
Då fick vi våran guldklimp 16 september
2006 kl.22.07 51 cm och 3470 gram.
Dagen efter har barnmorskorna mage att säga att nästa gång...
då måste jag minsan komma in på direkten för annars kan jag föda i farstun, väldigt motiverande!
Oliver växte och växte och det vart bara roligare och roligare...för efter ett tag kunde man börja engagera sig mer och hitta på massa roliga saker.
Bland annat att tvinga på oskyldiga småbarn stickade kläder eller att fara och bada på badhuset med små panos emporio med det Oliver tyckte var
roligast var nog babysång varje fredag. Han visade endel tendenser till boxning, men kanske inte så konstigt när man kommer ut med blåöga och sned näsa!
Efter en tid och Oliver började få äta "riktig" mat var det nog det bästa han viste och snutten som alla barn tydligen någongång får det vart att pilla mig i håret.
Tiden går fort, dock var Oliver seg med mycket men det tackar man han för idag. Tänder hade han 4 stycken när han började dagis då han var lite över året.
Gå kunde han inte heller och snutta på tissen var det klart bästa han visste och jag tänkte slutar han inte snart så har jag då ett par rejäla skinnpåsar till knäna kvar.
Vi var oroliga och nervösa hur skulle det här med dagis gå? Fyra tänder och kryper..Men det gick bra, han åt ju till och med hårdbröd!!! Strax efter det lärde han sig
snabbt hur man enklast tar sig ur en spjälsäng, man slår en volt över kanten och försöker landa på fötterna. Så den försvann snabbt ner i källaren och Oliver hamnade
mellan mamma och pappa i sängen igen...
sen inser man att man själv bara blir äldre och äldre...
Sen börjar man tänka tillbaka på hur alltihopa började...med ett
jäkla illamående som aldrig ville ta slut och en ökad aptit,
sen kom den enorma magen som aldrig ville till att sluta växa!
Dem sista 1 ½ månaderna kvar av graviditeten fick jag äntligen börja
må bättre, tack! Passade även på att vara ledig sista månaden för att
kunna bona golvet och sånt där som man verkligen MÅSTE göra.
Så fredag den 15 september var jag beräknad, den eftermiddagen var vi på kalas och firade att Rasmus fyllde år, efter att tryckt massa tårta tyckte jag och Örjan
att det skulle vara behövligt med en prommenad. (Eftersom vi läst att motion, trappor och sex kan sätta igång en...) gick vi en ordentlig prommenad.
Hade kännt lite i kroppen under dagen så vi ringde och sa att vi inte kunde komma på My´s dop som var på lördagen.
Fick sova till och från under natten, när Örjan vaknade på morgonen hade jag börjat få ganska starka värkar, så jag gick i duschen och Örjan flög på telefonen
och ringde BB. Vi äter frrukost, fast det gick inte så bra (Örjan hade faktiskt kokat gröt..) Efter ett tag for vi till BB och fick beskedet att det bara var att fara hem igen
eftersom jag inte hade öppnat mig nått!! Så vi åkte till mamma och pappa som bor i sunderbyn, efter någon timme och enorma värkar ringde jag tillbaka och vi
skulle komma på direkten, åh ja tänkte jag äntligen!
Men ack så fel, inget hade hänt, men dom skickade mig till badet och efter 2 timmars badande och man såg i princip ut som ett russin hade saker börjat hända,
efter det att vi kom in tog det 4 timmar varav 30 minuter
från det jag hade öppnat mig helt tills lillskiten ploppade ut med 10 fingrar och 10 tår.
Då fick vi våran guldklimp 16 september
2006 kl.22.07 51 cm och 3470 gram.
Dagen efter har barnmorskorna mage att säga att nästa gång...
då måste jag minsan komma in på direkten för annars kan jag föda i farstun, väldigt motiverande!
Den första tiden var det äta, skita och sova
och det tog ett tag innan man kom på...
tricket för att få Oliver och rapa. (Vilket Örjan vart king på!!)
och det tog ett tag innan man kom på...
tricket för att få Oliver och rapa. (Vilket Örjan vart king på!!)
Oliver växte och växte och det vart bara roligare och roligare...för efter ett tag kunde man börja engagera sig mer och hitta på massa roliga saker.
Bland annat att tvinga på oskyldiga småbarn stickade kläder eller att fara och bada på badhuset med små panos emporio med det Oliver tyckte var
roligast var nog babysång varje fredag. Han visade endel tendenser till boxning, men kanske inte så konstigt när man kommer ut med blåöga och sned näsa!
Efter en tid och Oliver började få äta "riktig" mat var det nog det bästa han viste och snutten som alla barn tydligen någongång får det vart att pilla mig i håret.
Tiden går fort, dock var Oliver seg med mycket men det tackar man han för idag. Tänder hade han 4 stycken när han började dagis då han var lite över året.
Gå kunde han inte heller och snutta på tissen var det klart bästa han visste och jag tänkte slutar han inte snart så har jag då ett par rejäla skinnpåsar till knäna kvar.
Vi var oroliga och nervösa hur skulle det här med dagis gå? Fyra tänder och kryper..Men det gick bra, han åt ju till och med hårdbröd!!! Strax efter det lärde han sig
snabbt hur man enklast tar sig ur en spjälsäng, man slår en volt över kanten och försöker landa på fötterna. Så den försvann snabbt ner i källaren och Oliver hamnade
mellan mamma och pappa i sängen igen...
Vi hade tur, för det var en väldigt snäll och glad pojke vi fick!
Oliver upptäckte snabbt intresset för bilar och Örjan andades ut.
Det nästa steget som oroade oss var hans stora passion av att klättra....överallt!
Resultatet blev blåmärken och skrapsår. Det lugnar ner sig sa dagispersonal, bvc och vänner....
Hmm han är överallt idag med, första läkarbesöket på akuten slutade i 1 stygn, utan bedövning!
Då han hoppade i sängen och slog sig vid ögat, peppar peppar.
Pojken har änglavakt! (citat av dagisfröken idag..undra vad dom menar med det!)
Jag och Örjan nöjde oss inte med de vuxenpoäng vi skaffade i sammband med Oliver, utan vi fick även för oss att köpa en stuga...
Det slutade så här....
Nej så farligt är det inte idag, dock är börsen tom men ideérna flödar!
Många i min närhet som fått smått och nog blir man rätt sugen på en till liten (flicka) men så kommer man hem och
tänker det tar vi sen. Här hemma är det fullt ös medvetslös 07.20-19.20 varje dag.
En energisk pojk helt enkelt men min underbaraste älskling ändå!
Oliver upptäckte snabbt intresset för bilar och Örjan andades ut.
Det nästa steget som oroade oss var hans stora passion av att klättra....överallt!
Resultatet blev blåmärken och skrapsår. Det lugnar ner sig sa dagispersonal, bvc och vänner....
Hmm han är överallt idag med, första läkarbesöket på akuten slutade i 1 stygn, utan bedövning!
Då han hoppade i sängen och slog sig vid ögat, peppar peppar.
Pojken har änglavakt! (citat av dagisfröken idag..undra vad dom menar med det!)
Jag och Örjan nöjde oss inte med de vuxenpoäng vi skaffade i sammband med Oliver, utan vi fick även för oss att köpa en stuga...
Det slutade så här....
Nej så farligt är det inte idag, dock är börsen tom men ideérna flödar!
Många i min närhet som fått smått och nog blir man rätt sugen på en till liten (flicka) men så kommer man hem och
tänker det tar vi sen. Här hemma är det fullt ös medvetslös 07.20-19.20 varje dag.
En energisk pojk helt enkelt men min underbaraste älskling ändå!
Kommentarer
Postat av: vea
haha.... hur bra skrivet som helst! :)
Trackback
