30+ och bitterfitta?
Jag älskar att spendera lite dötid med att surfa runt och hamna på olika bloggar eller forum. Vad som stör mig mest är alla de människorna som tycker att man är en sämre förälder/mamma/pappa bara för att man skaffar barn i tidig ålder. Jag kan helt ärligt erkänna att Oliver inte direkt var planerad.
Jag hade heller inte:
- Två årsinkomster liggandes på sparkontot
- Utbildning utöver gymnasiet
- Eller en fast tjänst
Men är man verkligen en sämre människa för det?
För mig är inte pengar allt i världen, såklart har det stor betydelse. Man ska såklart betala räkningarna varje månad. Men nog lever jag hellre lycklig och sams med min familj än oskillda liv och ingen kärlek.
Kan heller inte påstå att bara för att jag fick Oliver när jag var 21, har hindrat mig idag att ta examen som undersköterska. Det har heller inte hindrat mig att samtidigt jobba extra för att få vardagen att gå ihop det har absolut inte hindrat mig från att söka vidare och i hopp att få vidare utbilda mig på högskolenivå. Det har defenitivt inte hindrat mig från att sluta leva eller tänka på mig själv ibland, mammatid!
Vad jag lär mina barn är att livet dör inte för att man skaffar barn, men självklart menar jag nu inte att alla könsmogna 15 åringar ska springa och pippa i varje gatuhörn och bli på smällen.
Du kan aldrig vara förberedd på att bli förälder hur mycket du än försöker läsa på eller försöker vara, utan det är en roll som kommer till dig som växer i dig samt faller helt naturligt in. Jag hade ingen aning om hur det var att bli/vara mamma, alla barn är olika och hur mycket man än försöker läsa för att känna sig mer trygg i sin roll som förälder så är det ändå i slutändan sina egna omdömen och insiativ som känns bäst.
Jag tycker inte det spelar någon roll om du blir mamma eller pappa i ung ålder, såväl som i gammal och tycker det är elakt att klandra ner på de unga mammorna/papporna. De gör ett otroligt jobb och ska ha en stor eloge.
Jag vet att jag är en bra förälder och bryr mig inte om någon skulle säga något annat heller, jag älskar min son över allt annat och ger han allt som ett barn behöver och speciellt en massa KÄRLEK!
Jag hade heller inte:
- Två årsinkomster liggandes på sparkontot
- Utbildning utöver gymnasiet
- Eller en fast tjänst
Men är man verkligen en sämre människa för det?
För mig är inte pengar allt i världen, såklart har det stor betydelse. Man ska såklart betala räkningarna varje månad. Men nog lever jag hellre lycklig och sams med min familj än oskillda liv och ingen kärlek.
Kan heller inte påstå att bara för att jag fick Oliver när jag var 21, har hindrat mig idag att ta examen som undersköterska. Det har heller inte hindrat mig att samtidigt jobba extra för att få vardagen att gå ihop det har absolut inte hindrat mig från att söka vidare och i hopp att få vidare utbilda mig på högskolenivå. Det har defenitivt inte hindrat mig från att sluta leva eller tänka på mig själv ibland, mammatid!
Vad jag lär mina barn är att livet dör inte för att man skaffar barn, men självklart menar jag nu inte att alla könsmogna 15 åringar ska springa och pippa i varje gatuhörn och bli på smällen.
Du kan aldrig vara förberedd på att bli förälder hur mycket du än försöker läsa på eller försöker vara, utan det är en roll som kommer till dig som växer i dig samt faller helt naturligt in. Jag hade ingen aning om hur det var att bli/vara mamma, alla barn är olika och hur mycket man än försöker läsa för att känna sig mer trygg i sin roll som förälder så är det ändå i slutändan sina egna omdömen och insiativ som känns bäst.
Jag tycker inte det spelar någon roll om du blir mamma eller pappa i ung ålder, såväl som i gammal och tycker det är elakt att klandra ner på de unga mammorna/papporna. De gör ett otroligt jobb och ska ha en stor eloge.
Jag vet att jag är en bra förälder och bryr mig inte om någon skulle säga något annat heller, jag älskar min son över allt annat och ger han allt som ett barn behöver och speciellt en massa KÄRLEK!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Haha! Jag hade heller inget av ovanstående punkter när jag/vi blev gravida med Elis o inte var han planerad...men fasen å bra det blev =)
Kram Camilla, Waynes
Trackback